This too shall pass

För någon vecka sedan lyssnade jag på Björn Natthikos sommarprat. Det kan inte vara många som har missat att hans sommarprat är något utöver det vanliga. Han har ägnat ett helt sommarprat till att prata om döden. Tro mig när jag säger att jag var ytterst tveksam till om jag borde lyssna eller inte. Döden har flåsat mig i nacken länge nu, på olika sätt, och min tidigare så vaga relation till döden känns idag som ett avlägset och vackert barndomsminne. Jag var nog mer naiv till livet och döden än vad jag först trodde. Tillslut bestämde jag mig ändå för att ta tjuren vid hornen och våga lyssna på detta omtalade sommarprat. Redan vid presentationen av Björn rullar mina tårar längs kinderna. Har jag gjort rätt som bestämt mig för att lyssna? Jag tvivlar men sen hör jag hans röst som lugnande säger ”this too shall pass”…

I sitt sommarprat berättar Björn om avskedet till sin far, på dödskliniken i Schweiz. Och om sin egen sjukdom, ALS. En sjukdom jag sett på alldeles för nära håll, alldeles för nyligen. Trots det allvarliga ämnet känns hans ord som en tröstande smekning mot mina våta kinder. ”This too shall pass”. Och jag nickar för mig själv där jag står och hackar lök i köket, för han har så rätt. Alla stormar går över någon gång. Värken jag känner i bröstet är bara växtvärk. Hjärtat fylls av livet som gör att det sväller och växer. Att känna oro och sorg är bara ett kvitto på att jag älskar. Det är ändå jävligt vackert. Och jag känner verkligen hopp. För ”this too shall pass”. Precis som alla andra stormar också passerar, förr eller senare.

Dela dina bästa sommarprat med mig!

Har du lyssnat på något sommarprat i år eller tidigare år som berört dig på ett djupare plan? Dela gärna med dig! Och glöm inte att krama dig själv lite extra hårt idag.