Jag lider av uppskjutarbeteende och har ibland extremt långa startsträckor. En av mina stora utmaningar i livet är att få saker gjorda när det känns tråkigt. Jag är så galet luststyrd och skjuter därför ofta upp saker för att invänta ett tillfälle när lusten faller på. Problemet är att många av sakerna vi behöver göra i livet inte alltid är lustfyllda. Det mesta av det vi gör till vardags behöver vi egentligen bara ta tag i och få gjort – utan att känna efter. En utmaning jag jobbar med är att acceptera olusten och göra skiten ändå.
Jag menar inte att allt jag skjuter upp behöver vara tråkigt eller jobbigt på något vis. Vissa saker känns bara neutrala – och jag VET till och med hur nöjd jag skulle vara när det är gjort – ändå får jag inte tummen ur röven. Det sjuka är att jag många gånger dessutom har både lust och inspiration men jag är så bekväm och sitter kvar i soffan och slösar bort min tid med att glo på någon hjärndöd serie eller knappa på telefonen istället för att få det gjort.
Tips! En metod som funkar relativt väl för mig (oftast) är att ställa klockan på 10 minuter och jobba effektivt under den perioden, för att sedan ta en paus när klockan ringer. Har jag väl fått upp ångan så kan jag ofta bli sittande ganska länge!
Gissar att jag inte är ensam om detta fenomen?! Vad jag vet så GÅR det att träna bort så jag har inte gett upp hoppet! Däremot är jag i stort behov av tips så har du något knep för hur uppskjutarbeteendet kan hanteras?
