Jag kommer från en entreprenörsfamilj och har alltid drömt om att också få driva eget och jobba för min egen skull. Detta trots att jag på nära håll sett och upplevt många av baksidorna med att driva eget företag, exempelvis allt hårt jobb, oro för framtiden, problem som måste hanteras, svåra beslut, ekonomiska bakslag och andra hinder på vägen. Rädslorna för alla dessa baksidor av entreprenörskapet har hindrat mig från att på riktigt våga satsa på drömmen om mitt eget företag. Jag vet ju inte hur man gör – kan inte bokföring och vet knappt hur man håller ordning på viktiga papper. Ledord i mitt liv har snarare varit att eftersträva någonting ”tryggt och tråkigt” – och det har verkligen varit tryggt!
Under tiden jag nu varit sjukskriven och levt med känslan att livet helt saknar mening, så har fokus för mig varit att försöka hitta lite glädje och någonting att fördriva tiden med, för att inte drunkna i alla jobbiga tankar. Att sitta i skitiga mjukiskläder med penna och papper varvat med regelbundna tupplurar och Netflix väckte sakta men säkert någon form av glädje. Någonting inombords började glöda och jag målade allt mer. Jag började känna hopp och gamla drömmar vaknade till liv, drömmar som legat begravna i många år. Kombinationen av att få utlopp för kreativiteten samtidigt som jag tillät mig att drömma (utan att ge mig själv dåligt samvete) bidrog till att mörkret började vända.
Mitt mörker är absolut inte borta och jag är livrädd att hopplösheten ska drabba mig så totalt igen. Däremot har jag lärt mig enormt mycket om mig själv! Idag finns det ljusglimtar och jag känner en helt annan acceptans till mörkret jag har inom mig. Att starta @hobbykreatoren var det lilla klivet jag famlande började ta – helt kravlöst och planlöst. Till en början var det bara ett försök att hitta ett syfte för att fortsätta utöva mina intressen. Jag har tidigare berättat att jag inte är motiverad till att måla om jag inte har en anledning till det. Sedan starten känns det som att jag har kommit så sjukt jäkla mycket längre än jag någonsin kunnat drömma om! Jag har redan byggt upp en hemsida, formulerat en affärsplan med mål och fått betydligt fler beställningar än jag kunnat drömma om. Helt plötsligt känns det möjligt att till och med starta ett eget företag!
Jag vill verkligen tillbaka till jobbet och mitt ”vanliga” liv. Detta är fortfarande bara en hobby och kommer så att vara framöver, även om målen kanske ser annorlunda ut på längre sikt. Det är såklart inte utan rädsla jag startar upp ett företag i samband med att jag gått igenom den hittills tuffaste perioden i mitt liv med depression som följd. Men jag känner ett kall och kan inte bromsa nu när bollen väl börjat rulla.
Det ger mig så jävla mycket glädje att jobba med hobbykreatören och mitt liv har fått en helt ny mening med en nytänd eld jag inte vill släcka! Jag har laddat för detta steg i typ hela mitt ”trygga” liv. Nu har fröet som grott i bakhuvudet växt sig för stort och jag måste våga satsa. Just därför räds jag inte att prova dra igång företaget, trots att jag varit (och fortfarande delvis är) sjukskriven för depression. Jag tror nämligen att min strävan efter att fånga drömmen kan vara mer till hjälp än börda. Vad är det värsta som kan hända?
