Visst är det fantastiskt med vackra bilder och fotografier?! Jag kan spendera ohälsosamt mycket tid på både Instagram och Pinterest, bland oändligt antal bilder med vackra motiv, färger och känsla. Tycker det är minst lika roligt att fotografera och ”redigera” bilder själv, trots att jag är helt urkass på det. För mig känns slutresultatet helt prestationslöst och jag känner bara glädje med kameran i handen. Jag kan ta hundratals bilder och blir glad om jag bara lyckas fånga en bra bild (enligt MINA mått mätta, en kunnig person eller fotograf kanske skulle krypa ur sitt eget skinn vid blotta åsynen).
Visst älskar jag att fotografera men jag är inte alls lika bekväm med att stå framför kameran. Som med så många andra jobbiga känslor måste även denna obehagskänsla gå att träna bort! Jag och bästisen har nämligen bestämt oss för att bli mer bekväma med att vara med på bild. Vi övar på detta genom att fotografera varandra och försöker samtidigt bli bättre på att samtidigt dokumentera sådant vi hittar på för att kunna dela och inspirera andra. Sen behöver jag också våga plocka fram kameran oftare när jag är iväg på olika evenemang.
Hittills har det gått sådär med våra fotosessioner. Eftersom båda känner sig lika obekväma så slutar det oftast i en mängd suddiga och oanvändbara bilder med roliga miner, skratt och kiss i brallan. Men kul har vi nästan alltid så det bjuder jag på.
Idag är vi iväg på ytterligare ett äventyr i vårt älskade Varberg. Jag ska försöka komma ihåg att dra fram kameran och föreviga både oss och det vi roar oss med så kanske vi bjuder på resultatet framöver! Men varför ska det kännas så jäkla obehagligt att vara med på kort?
