Har du känt dig påverkad av andras åsikter någon gång? Kanske undvikit att svara på en fråga i skolan av rädsla att svara fel eller valt en annan tröja för att inte sticka ut för mycket?
Jag har alltid varit en relativt försiktig tjej, lite blyg och tafatt och genom hela mitt liv har jag drivits av en stark vilja att vara omtyckt och passa in. Jag har alltid burit på en rädsla för vad andra ska tycka och tänka om jag t.ex. sticker ut för mycket. Rädslan har gjort att jag ofta hållit tillbaka eller tonat ner mig själv och jag har istället valt att följa strömmen för att det varit enkelt. Ändå har jag alltid känt mig annorlunda. Min inre röst har viskat att jag vill sticka ut, ta plats, synas och höras. Rösten har dock drunknat i bruset från min inre kritiker som överröstat med ord som ”du har ingenting att komma med och är inte ett dugg speciell så försök inte ens – du är bara pinsam!”.
Det hände flera gånger när jag var yngre och väl vågade ta lite plats, att jag laddat mod ända från tårna vilket gjorde att jag tappade känslan och ”sköt snett”. Tänk er någon som gapskrattar på helt fel ställe eller som dyker upp på en vanlig fest iklädd kanindräkt, lite likt Bridget Jones – det hade kunnat vara jag. Istället för att få folk att skratta så lyckades jag ofta skapa ett ”awkward moment” med pinsam tystnad som följd. Folk omkring undrade garanterat vad det var för fel på mig. Det händer faktiskt än idag, främst när jag blir nervös eller känner mig osäker…
Det låter kanske hemskt men det har på något sätt blivit en del av min identitet. I dagens läge är jag van att bjuda på mig själv och min sociala inkompetens – och kan verkligen skratta åt mig själv.
Någonting jag däremot vägrar acceptera är rädslan för att sticka ut. Den känslan är bara bullshit och är verkligen ingenting att lyssna på! Jag har för länge sedan kommit till insikt med att andras tankar och åsikter är helt utanför min kontroll och därför är det också värdelöst att ödsla tid och energi på vad andra tänker och tycker! Det spelar ingen roll hur mycket jag anstränger mig för att t.ex. bli omtyckt – det kommer alltid finnas människor som ändå inte uppskattar mig. Oftast är det alltså bara en begränsning att bry sig om andras åsikter och det får oss att lägga energi på saker som faktiskt inte bidrar till någon större lycka.
Det är inte enkelt och jag säger absolut inte att jag har slutat påverkas av andras (ofta inbillade) åsikter. Däremot försöker jag jobba med att inte låta dessa tankar hindra mig från att våga ta plats, sticka ut från mängden eller prova nya saker. Det är på tiden att jag slutar förminska mig själv. Gör det du med!
