Historien du berättar för dig själv, tankar du har om dig och din egen historia, kan otroligt nog ändras. Saker som har hänt kan du såklart inte ändra på, däremot kan du jobba med din inställning till det som hänt och justera hur du ser på saker och ting. Allt som händer oss genom livet formar och skapar våra minnen, tankar och historier som vi bär med oss vilket färgar och påverkar hur vi beter oss. Är det du tänker om dig själv verkligen sant? Hur ser dina krav på dig själv ut? Kan du sänka ribban, göra ”good enough” och prova – utan förväntningar på ett perfekta resultat? Tänk på att det tar ca 10 000 timmars träning för att bli ett proffs på EN sak… är det då rimligt att ens försöka göra allt i livet perfekt?
För ett tag sedan berättade jag lite kort om mina första månritualer jag gjort, utan någon tydlig struktur egentligen. Fullmåneritualer handlar generellt om att reflektera kring vad man behöver släppa taget om (till skillnad från nymåneritualer som handlar om att manifestera sådant man vill ha mer av). Igår var det för övrigt dags för en nymåneritual igen men i detta blogginlägg tänkte jag dela reflektioner från fullmåneritualen jag genomförde den 12:e december, då jag valde att fokusera på tankespår jag har om mig själv (och som hittills bara inneburit besvär). Dessa galna tankespår vill jag omformulera för att kliva in i 2020 med nya, bättre alternativ som inte är lika destruktiva.
You have been criticizing yourself for years, and it hasn’t worked. Try approving of yourself and see what happens.
Louise L. Hay
Nedan ser ni några av tankespåren jag har om mig själv, som jag under fullmåneritualen bestämde att jag vill lämna kvar 2019 för att kliva in i år 2020 med sundare alternativ;
”Jag är värdelös” – Detta är fasen inte sant. Jag vet att jag gör väldigt många bra saker, att jag oftast försöker göra mitt bästa i alla situationer och alltid har goda avsikter. Det är omöjligt att vara proffs på allt, det viktigaste är att försöka.
”Jag klarar inte av mitt jobb” – FEL! Jag klarar det troligtvis inte sämre än någon annan. Jag är ingen expert men kan vara trygg med att jag gör mitt bästa utifrån min egen förmåga. Jag har alltid goda intentioner med det jag åtar mig och begår inte medvetet misstag. Skulle misstag ske så är det naturligt, alla gör misstag, och misstag innebär nya lärdomar och utveckling. Misstag definierar inte mig som person utan är en naturlig del av livet. Den obehagliga känslan är växtvärk – när jag växer som person.
”Allt jag gör måste vara perfekt” – Hur sjukt är inte det kravet?! Det finns fasen ingenting som behöver göras perfekt, så länge det blir gjort. Good enough duger och någonting är bättre än ingenting. Det är större chans att jag provar om jag sänker kraven på mig själv.
”Jag vågar inte, tänk om jag misslyckas?” – På riktigt? Vad har jag att förlora egentligen? Oftast väldigt lite. Istället har jag generellt galet mycket att vinna i form av nya erfarenheter och lärdomar. Alla måste inte gilla det jag gör, jag och det jag gör duger ändå. Ingen behöver följa min resa, huvudsaken är att jag gör det för min egen skull!
”Jag är svag och dålig om jag inte klarar av allt själv” – S.å. j.ä.v.l.a. f.e.l. Jag behöver snarare omfamna och acceptera mina svagheter och lära mig att ta hjälp av andra. Om jag exempelvis är mindre bra på att prioritera så behöver jag acceptera det och be om hjälp, istället för att vända ut och in på mig själv för att försöka bli den perfekta prioriteraren.
The worst battle I ever fought was between what I knew and what I felt.
Här ser ni alltså ett axplock av negativa (falska) tankar jag har om mig själv. För mig känns de sjuka tankarna som sanningar vilket påverkar mig väldigt mycket. Känslan jag har kanske inte ändras så enkelt. Däremot kan jag logiskt berätta för mig själv varför känslan uppstår och vad den innebär. Känslor är bara tillfällig energi och fullt möjliga att ändra – när vi kommit på hur vi ska göra! Resan fram till lösningen kan dock vara både lång, krävande och göra jävligt ont men när vi väl landat och vågat vara ärliga mot oss själva och accepterat läget så kan vi börja se lösningar och förändra berättelsen. Våga ha tillit till att andra känslor döljer sig bakom det okända krönet.
