Det är tvära kast mellan glädje och sorg. Mitt i allt mörker som jag beskrev i gårdagens inlägg finns också väldigt mycket fint. De små ljusglimtarna försöker jag att lägga på minnet, lagra och spara för att kunna plocka fram och påminna mig om det när mörkret kryper inpå. Även om det ibland också måste vara okej att låta mörkret kännas. Den acceptansen behöver jag fortfarande jobba lite på…
Som så många andra skriver jag tacksamhetsdagbok och tycker det är fantastiskt! Hemma hos mig är tacksamhetsdagboken en del av min kvällsrutin. Efter att jag lagt mig i sängen skriver jag minst tre saker jag är tacksam för från dagen som gått. Det känns fint att avsluta dagen med tacksamhet i fokus, oavsett hur rutten dagen har känts eller hur dåligt man har mått. Det finns alltid någonting att vara tacksam över – även under riktiga skitdagar!
Saker jag varit tacksam för när livet känts dystert har bland annat varit att jag haft tak över huvudet, att jag haft möjlighet att krypa ner i min egen säng på kvällen eller att jag tagit mig igenom dagen och har hopp om att morgondagen kan bli en annan. Efter riktigt jäkla usla dagar har tacksamhet för mig kunnat handla om att det inte är krig utanför mitt fönstret, tacksamhet över att jag inte brutit något ben just den dagen eller för att det inte var slut på toapapper efter dassbesöket. Alltid kan vi hitta någonting att glädjas över – även i totalt jävla mörker.
Brukar du fundera över vad du är tacksam över eller skriver du också tacksamhetsdagbok? Vad tycker du om det?
